Det här var en gång en glad och lycklig kycklingfilé. Den skulle få göra vad den är bäst på, bli en god maträtt till mig och frun ikväll. Man kunde nästan se hur stolt den var när just DEN vart uttagen ur påsen för att få tinas i behagling rumsvärme och sedan avnjutas såsom det var tänk, allt tillsammans med ett gott glas vin.Sedan kommer min underbara, men min något inkonsekventa fru på andra planer för 3:e gången idag. Så från att ligga i eftermiddagssolen på diskbänken så var det in i en fryspåse, fick inte ens ligga bland de gamla polarna i orginalförpackingen längre, och därefter in i kalla frysen igen. Mörkt och jävligt, allt bara för att någon kocknisse på aftonbladet laggt ut detta recept.
Livet är orättvist när man är kycklingfilé hos oss...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar