Monstret

Ok, det bor ett monster här hemma. Monstret får inte komma in i sovrummet, gästrummet eller badrummet. Det är av uppenbara skäl, sist någon glömde stänga badtrummet så såg det ut som om toalettpappersguden varit här och ”välsignat” hela huset.

Inatt bestämde sig monstret för att hämnas den begränsade sovrumstillgängligheten och dödade mattes handväska (hur dum är man om man lägger väskan i hall-soffan?). Sedan hämtade hon trasorna i städerskans hink i tvättstugan och placerade dem på noga valda platser runt om i huset. 

Därefter så dödade hon husses favvorit-palm i vardagsrummet och spred ut all jord i ett jämt lager över golvet. Sedan så toppade hon det med att orena kattlådan och med full kraft sprida ut innehållet över golvet i vardagsrummet.

Just nu är Sid JÄVLIGT billig om någon vill köpa denna best, JÄVLIGT BILLIG!

Ok, jag är ett stort fan av ”Hela Sverige bakar”, ”Halv åtta hos mig”, ”Masterchef” och så vidare. Vore det inte kul med ”Hela sverige sätter upp en CICS”, ”Master Jes2”, ”Optimize your Inits”? Jag kan massa saker som förtjänar att omnämnas, och dessutom tävlas i. Jag är inte bitter, bara lite berörd.

Skedmysteriet

Det är något muffens här, som Solan Gundersen i Flåklypa skulle sagt. Minst en gång om dagen plockar jag ur diskmaskinen, och det är något som länge förbryllat mig. Betrakta skedarna på bilden nedan. Högst upp ser ni en fullt funktionell sked. Det väger bra i handen, den har extra långt skaft och den är dessutom ganska snygg.

För nu blicken till den nedre skeden, jag tycker förvisso mycket om den eftersom det är en present från min mormor (Jag har 11 till likadana). Dock passar skeden bäst som prydnad i en kaffekopp efter en bättre middag snarare än för vardagsbruk då den är ganska liten och opraktisk. Ändå, varje dag i diskmasken finns ett varierande antal av den praktiska större modellen, men ändå ALLTID ETT exemplar av mormors silversked.

Min fråga, eller rättare sagt undran; VEM i mitt hushåll är det som förbrukar en liten silversked varje dag? Och till vad? Hur gick urvalsprocessen till, för den kan inte vara slumpmässig? Det finns alltså någon företeelse där just denna skedmodell är överlägsen, och jag skulle vilja veta vilken! Kanske är det så att JAG skulle kunna optimera en liknande uppgift bara jag hade den informationen?? Tänk om jag sitter här och krånglar till något bara för att jag väljer den stora skeden?

Tanken är svindlande!

Äcklig liten jävel

Jag är en djurvän, i alla fall gentemot söta djur. Äckliga djur gör sig icke besvär, fästingar, spindlar och framförallt sniglar lägger jag i samma låda som våra katter skiter i. Nu hittade jag en lite snigeljävel som var ute och spankulerade i våran trappa. Måste varit en riktig idiot, även med en snigel måtts mätt (Tror att genomsnittliga IQn hos en snigel motsvarar ungefär ett havregryn).

Nu ska jag, och växterna, hämnas så jag lade ett grässtrå med den vassa kanten nedåt och fäste upp det, och alla som växte upp på 70-talet vet hur vansinnigt farliga och vassa grässtrån är. Han kommer långsamt delas mitt itu medans han promenerar mot någon skyddad och fuktig plats. Nu jävlar era äckel ska ni få tillbaka, ska bli spännande när hans så kallade kompisar (Jonas och Benny) kryper fram i morgon och äter upp resterna, de gör ju så de små liven.

Om sniglarna skulle arrangera Dreamhack skulle högsta vinsten i starcraft-turneringen vara att få äta upp de som torskade.

Fittlingarna

Vi har mycket ekar på tomten, och sedan ett år tillbaka så har de invaderats av någon äcklig grå massa på bladen. Vi trodde först det var en sjukdom, men i varje äcklig grå massa så visar det sig bo en mikroskopiskt stor larv, en så kallad fittling (Latin; Larvus Äckligus). Fittlingen bor i sin slemklump på bladet i några veckor, mest för att vara motbjudande och göra eken ful. Om historien hade slutat där hade allt varit bra.

Nu är det så att när fittlingen bott klart på sitt löv är tanken att den ska vidare i nästa steg i evolutionen, mitt problem är dock att en av ekarna är placerad ovanför vårat permanenta partytält på altanen. Så istället för att fittlingen fortsätter sitt liv genom att åka ner på gräset för att sedan aldrig mer synas så spänner den en tråd och firar sig ner på taket på tältet. Denna tråd är förövrigt förvillande lik en spindeltråd till min hustrus stora förtjusning. När man väll landat på taket så kryper man till vädringshålet för en fortsatt färd ner i möblerna, eller på matbordet. Det är viktigt att inte ta vara på tråden man har spunnit, den lämnar man med fördel där man släppte taget. Det är också viktigt att glida runt lite i vinden och få tråden att fastna på lyktor och ljus som någon ställt fram i dekorationssyfte, allt för att ge en så verklig spindelnätskänsla som möjligt. När fittlingen väl bestämt sig och hittat en lämplig plats gäller det att spinna en mysig ny klump att bo i (VAD FAN VAR DET FÖR FEL ATT BO KVAR PÅ LÖVET????). 

Det nya boet sätter man men fördel någon stans i sömmarna på stoldynor, eller någon annanstans där det är svårt att ta bort. Därefter lägger man till rätta och väntar. När man väntat i ett par veckor så upptäcker man att man helt plötsligt har vingar och blivit till en om möjligt ännu äckligare blandning mellan en fluga och en mygga. Nu är det bråda dagar att flaxa omkring med en enda sak i sikte; Att väcka obehag hos andra tills man blir fågelmat. Förmodligen säkras avkomman till nästa år någon gång under den här fasen.

Slutligen en känga till hemköp: Ni har 3 olika medel mot myror och getingar, kan ni inte ta hem en spray som funkar mot fittlingar också?? 

Den perfekta korven

En eller ett par gånger per år händer det som jag brukar referera till som den perfekta korven. Det är när det föregående dygnets intagna föda omvandlats till en massa av perfekt längd och vidd. Denna korv har en densitet motsvarande någon som måste efterliknat bly och har omgärdats av någon ”lack” vilket ger en friktion motsvarande en tvål på ett badrumsgolv. När korven lämnar mynningen så hör man bara ett lätt plums och sedan kan man för sin inre syn se hur den, likt ett barn i en vattenrutschbana, sätter fart genom vattenlåset och försvinner tyst vidare utan att behöva assistans av något spolvatten.

Det är då man reser sig upp, och man vet att det är onödigt, men man river av en minimal flik av papper och drar det genom skrevan försiktigt men bestämt. Man besiktigar pappret och det är mycket riktigt helt vitt, som oskulden i sin renaste form, som den första snöflingan precis innan den landar på den varma höstmarken. Man kan höra hur änglarna stämmer upp i en sång så vacker att satan själv skulle få tårar i ögonen, över detta som måste vara ett direkt ingrepp av herren själv.

Det mina damer och herrar fick jag uppleva idag, och det var mycket, mycket vackert.

En alledes vanlig händelse på en seglingssemester

Jag sitter bredvid en man, eller bredvid kanske är fel ord, vi sitter i två separata bås. Vi ska göra något mer eller mindre intimt, vi ska bajsa tillsammans. Han satt i sitt bås när jag klev in, vi har aldrig träffat varandra. Det ligger en spänning i luften, vem ska lägga den första prutten, den som alltid ligger framför bajset? Jag hör hur han suckar och tar sats och där kommer den, en krakel spektakelmök som får rutorna att skallra. Mannen som står utanför och rakar sig rycker till och dra på vatten för att låtsas skölja sin rakhyvel.

Jag tar tillfället i akt och släpper slutarmuskeln och öser på, hela tjocktarmen rusar mot slutarmuskeln och forcerar igenom uppskattningsvis 2 kilo avföring inom loppet på 5 sekunder.

Nu sitter vi och väntar ut varandra, vi har inte sätt varandras ansikten, vi vill båda att det ska förbli på det sättet. Jag hör hur han reser på sig, torkar sig snabbt, han vill vara härifrån innan jag kommer ut genom dörren. Jag vill samma sak, det är en oskriven regel, vi har hört varandra göra oss av med de hemskheter som bott i vår kropp de senaste 12 timmarna… det hela är obehagligt, men vi har kalrat oss, han hann ut genom dörren innan jag var klar, det hela slutade lyckligt.

Vitt vin

Mannen gick precis och hämtade ett glas vitt vin, hans leende har gått över till att bli en blandning av när David Letterman drar sin topp 10 lista och den elaka fetknoppen i Dödligt vapen 2. Han stirrar maniskt in i sin telefon, ungefär som att det skulle bo ett eget väsen där. Det hela är mycket obehagligt.

Slipsmannen till galningen

Nu har det bytts farbror, han som är där nu är riktigt läskig. Han såg läbbig ut redan när han satte sig, glasartad blick modell ”Jim Jones”. Nu har han druckit en öl och sitter och ler medans han låtsas SMSa med sina ”kompisar”, precis som Alfons Åberg kommunicerade med Målgan. Det är en obehaglig stämning här i loungen på Heathrow. Hoppas han inte ska vidare med samma flyg som jag!

Att knyta en slips

Det sitter en farbror mitt emot mig Heathrow. Han har en slips på sig som inte riktigt lyckades bli knuten som sig bör. Han har på något underligt sätt lyckats se till att den smala delen har blivit längre än den breda delen. Det hela är MYCKET störande, jag har svårt att slappna av med vetskapen om att denne man förmodligen snart ska träffa någon viktig kund och bli till allmänt åtlöje. Han kommer att bli utskrattad och förlora den där kunden, han kommer aldrig mer kunna se sig själv i spegeln. När det företag som anställt honom går i konkurs för att dom förlorade den viktiga kunden så är det HANS och HANS slipsknytandes fel!

Tågresa till Frankfurt

Det sitter en man snett framför mig på tåget mot Frankfurts flygplats. Han ser ut som en person som spelat många roller i en tysk mjukporrfilm. Hans mustasch skulle man kunna klippa av och göra en peruk av till ett normalformat huvud, inte bara en tupé, en hel peruk. Mannen har uppenbarligen nyligen lagt ett golv, förmodligen alledes själv, för han har i runda slängar tagit ungefär 100 bilder på golvet. När jag tittar närmare på bilderna på mannens dator så ser jag att det inte i första hand är golvet som är avbildat, utan ett vattenpass som figurerar på varje bild. Det är 100 närbilder på hans fina vattenpass ur olika vinklar som liksom poserar på golvet.

Det känns märkligt att man behöver ett vattenpass för att få ett golv plant, vad ska man vidta för åtgärder om man helt plötsligt inser att planka nummer 43 inte vart helt i våg? Ska man riva upp hela skiten och flytspackla om alltihopa? Om det nu vart så att golvet måste bevaras till eftervärlden, varför då fokusera på det fina vattenpass som man uppenbarligen inhandlat för en betydligt högre summa än vad själva golvet kostade.

Uppdatering; nu lägger mannen in väl valda bilder i en PowerPoint presentation, uppenbarligen så ska detta episka byggnadsverk förevisas för en större grupp människor inom en snar framtid, lyckans ostar. Jag undrar om jag ska be mannen skicka presentationen till mig så jag kan lägga upp den för nedladdning till er mina kära läsare.

Min bror

Jag tror att jag är en ganska kass bror, jag berömmer sällan min bror, jag berättar inte ofta för honom hur mycket jag uppskattar honom. Nu sitter jag här, lite på arschlet och tycker att jag är en värdelös storebror. Jag vill bara att ni ska veta att jag har världens bästa bror, han är en klippa att luta sig emot, och han har precis blivit 40 år gammal.

Jag säger inte detta för att det är synd om min bror för att han blivit en gammal gubbe, men snarare för att han blivit ännu lite mer mogen, lite mer som en man.

Grattis kära bror, älskar dig, kommer inte säga det igen och verka larvig, men det gör jag.

Födelsedagspresent

Nu är min födelsedagspresent klar till monstret, hoppas hon förstår piken. Det är en bild på världens fulaste katt. Jag har printat den på firmans printer, så det kostade inget. Jag funderade på att lägga i fotopapper, men tog den billiga varianten, som förövrigt firman också betalat.

Kanske var det overkill att skriva dit grattishälsningen, den kunde jag ju givit muntligen för att spara på bläcket, men jag vill ju inte verka SOM JAG INTE LAGT NER NÅGOT JOBB på presenten, eller hur? Jag vill ju inte att någon ska tro att jag bara tog något slumpmässigt och gav bort för jag glömt bort att FÖRBEREDA någonting, eller hur?

Gåbortpresenter

I helgen hade vi besök, det var mycket trevligt. Monstret kom med sin lillebror och mamma. Vi skulle äta och dricka gott och se på Let’s Dance. Jag trycker alltid det är trevligt när gästerna har med sig en liten present, något för att visa uppskattning. Nu börjar vi närma oss pudelns kärna, själva anledningen till detta inlägg.

Nedan ser ni ett kort på den presenten som monstret tog med sig. Det är en inplastad papperslapp med bokstaven A på. Denna kompletterades med en lika dan lapp med bokstaven C på. Frågan är, hur tänkte hon? För det första så gav hon båda två till Anna, som om jag inte var värd någon present. Hon spottade… nej hon KISSADE på min insats vad gällde bidragen till kvällens trevlighet. Även om hon hade gett det som en gemensam present hade jag blivit lite förnärmad. Vad skulle vi göra med papperslapparna? Visst, de är inplastade så vi hade ju kunnat sitta i regnet och lekt med dem. Kanske bytt med varandra, vilken är mest ”värd”, den med A eller C?

Vi hade ju också kunnat köra någon form av primitiv Alfapet, försökt hitta hur många ord man kan bygga av dem… Undrar om förkortningar är tillåtna, i så fall ska jag vara först att skriva AC på dubbel ordpoäng.

Nä, denna present får underkänt, jag har redan tröttnat på den, den har inte ens något affektionsvärde eftersom bokstäverna måste vara ritade av någon vuxen, för jag har sett monstrets skapandeförmåga in action, och kvalitén på dessa bokstäver överstiger vida den skrivandekunskap som hon besitter. Det är helt enkelt ett plagiat, ett HÅN mot mottagaren som monstret försökte släta över med några charmiga skratt och kramar.

Jag går inte på det, jag vet hur det ligger till. Monstret ska få en bok om Vett och Etikett av mig nästa julafton!

Melodifestivalen

Söte Jesus... Hur kan detta hända, vilka sitter i uttagningsjuryn? Om Monthy Python hade gjort en parodi på detta hade det inte blivit hälften så överdrivet. Just nu dansar engelsk konfekt runt på scenen. Jag älskar ju det här innerst inne, om det inte vore så uppenbart att Juryn bestämt redan vilka låtar som ska gå vidare genom att kombinera detta avskräde vore det nästan lustigt.

Smörgåstårta

Idag ska milfen ut på gallej, hon ska gå på Vapiano med morset och min svägerska. Sedan ska dom gå och se i Hetaste Laget på Oscarsteatern. Vet ni om att min skådespelarkollega Henrik Dorsin är med där? Han är bra Henke, väldigt mångsidig skådis, jag respekterar honom mycket.

Till saken hör att på Hemköp där vi bor så har dom på helgerna en liten portionsförpackning med smörgåstårta. Det är lax och räkor och väldigt gott. Eller egentligen är den inte så god, men innan man faktiskt börjat äta på den så känns det som något som ska bli väldigt gott. Ungefär som den där gången varje år man provar Burger King och har glömt bort hur äckliga deras hamburgare egentligen är. Jag hade i alla fall satt upp den där smörgåstårtan på en pidestal, den skulle frossas i ikväll när jag var ensam. Jag skulle sitta här i min ensamhet, spela poker, se på melodifestivalen, dricka vin och SKÄNDA denna bit smörgåstårta.

Smörgåstårtan var slut. Som att få en ÖRFIL av herren jehova själv. Jag hade galloperat hela vägen till hemköp bara minuter efter att milfen åkt, och den var slut. Jag köpte ett paket köttbullar som jag nu ska doppa i majonäs som milfen gjort, det blir gott det också, säkert godare än den äckliga smörgåstårtan. Jag köpte några ferarribilar också som jag ska äta upp, det blir ungefär plus minus noll i onyttighet.

Götlaborg

Helt otroligt, här sitter jag och tittar på skärmen för att se om det är dags att gå ombord. Det står massa städer och tider och gater. Det står Oslo, Frankfurt, New York och så vidare. Alla städer står med stor bokstav i början och sedan gemener. Men en stad sticker ut, en stad har mindervärdeskomplex och har sin rad i bara VERSALER, GOTHENBURG. Göteborg har som enda stad på heathrow lyckats få sin destination i STORA BOKSTÄVER. Då är man viktigt!

Rosa skjorta

Det sitter en man mitt emot mig, han har randiga byxor. Han har en vidrig slips och han har en ROSA skjorta. Byxorna är alledes för korta och han har skor som är väldigt mycket för stora. Mannen tyckte nog att det skulle se bra ut ihop, att det skulle se väldigt affärsmässigt ut, men det blev jättefel. Om man sätter på en röd näsa på den mannen kommer han se ut som en clown, en sorglig clown, den som dom andra clownerna slår i rumpan med en brödspade.

Trygghet

Nu känns det säkert, nu känns allt bra. Förbi säkerhetskontrollen med ett glas vin i loungen. Nu är det nära!

Kändes lite som om massa öden försökte spela in och sabba min hemresa. Det var en utflykt med bil mitt på dagen och massa trafikolyckor. Vi höll på att krocka också. Det gick ett brandlarm på kontoret och jag såg framför mig att bagaget skulle brinna upp som jag redan lagt i en bil.

Det började redan på morgonen, när vi skulle stuva in min resväska från helvetet i Trylord's bil, det gick till slut. Jag försökte lägga in min datorväska i baksätet... "Nono, don't put there, they will smash window"... kändes som en bra start.

Nu är det snart dags i alla fall, boarding om två timmar, och sedan jäklar är det milfen!

Resa med bil i sydafrika

I morgon ska jag ut på ett litet äventyr, vi ska nämligen åka till ett av de andra kontoren. Jag ska hålla en liten kurs där. Detta innnebär ett omfattande arrangemang med bilar och chaufförer hit och dit. Vi ska åka 4 mil, håller en timmes utbildning och sedan tillbaka. Det ska bli spännande att se något annat än vägen mellan hotellet och jobbet.

Efter det är mitt uppdrag slut här för den här gången, det ska bli skönt, det har varit mycket jobb. Likt ett barn på julafton har jag redan packat klart, jag har farit som en stormvind genom rummet och öst ner allt i väskan. Jag har skrivit en komihåglapp som ligger framför dörren där det står bara ett ord; "Kassaskåpet". Vore snöpligt att glömma passet när man ska hem. Nu ska jag njuta av en sista kväll ute på terassen, hoppas fåglarna drar igång snart.

P-vakt

Jag står här på balkongen där jag jobbar och funderar över att man har det ganska bra. Nedanför är en gata som är ungefär 200 meter lång. På den gatan finns 4 företagsamma unga herrar. Jag fick förklarat för mig vad det är dom gör när dom springer och viftar och gestikulerar där nere. Dom hjälper folk att parkera. Det är helt gratis parkeringsplater, men dom ser till att folk inte krockar när dom ska fickparkera. För detta får dom en rand, vilket är en krona.

Dom går till och med en kurs i detta, så dom är legitimerade parkerare, som bevis på detta så har dom fått en fin reflexväst. Det blir några bilar på en dag, men det ser inte ut som världens mest stimulerande jobb, firsk luft och mycket springa blir det dock - ungefär motsatsen till mitt jobb alltså.

Klart för idag

Jaja, jag är ju inte den som är den... eller vänta förresten, jag ÄR ju den som är den. Hur tror ni det gick i den 3:e turneringen? Pappa har fett med cash på fickan nu. Dags att somna till en film, det är en dag i morgon också, och hon är snart elva på kvällen här.

Tillägg

Ska bara tillägga att jag vann nästa pokerturnering också... och han var väldigt trevlig som jag vann emot och gratulerade mig.

Poker

Jag spelar lite poker när jag sitter själv. Ofta är Anna med, då är det lite mysigare, lite mer familjär känsla, det är mer som ett sällskapsspel, och vi spelar för 5 kronor. Nu körde jag själv, då blir jag Satan, då ska dom andra döden dö. Jag är vild och satsar 20 kronor på ett parti. Jag var nere för räkning, nere på 568 marker, men i poker ska ni veta, då ska man aldrig förhasta sig, då gäller det att ligga där bakom nästa sten likt Gollum... Redo att döda för "preeeecious".

Detta var dessutom en så kallad snabbomgång, det går fort på slutet, iskalla beslut måste fattas på bara några sekunder. Mostståndarna gör snabba beräkningar, mycket är tur, och mycket är erfarenhet. Pang-pang-pang, nu är det helt plötsligt det omvända, pang-pang-pang, tillbaka på sista platsen att bli utslagen.

Jag är inget proffs, men jag vann till slut ändå, det är inte pengarna. Det är som jag försöker förklara för Calle när han undrar varför jag inte spelar tillexempel Call Of Duty... Jag finner inget nöje i att vinna över en dator, jag vill VETA att det sitter någon jävel och grinar i andra änden, för JAG VANN!

Sån är jag, sådan har du uppfostrat mig kära Morset...

Regn

Det regnar här, det gör det. Det är inte så att det "har kommit en skvätt", det REGNAR på riktigt. Det var strålande sol hela dagen, så det vart så där pinsamt varmt att jag droppade en svettdroppe från pannan på en av elevernas tangentbord. Jag såg, han såg, alla som var där såg, men alla försökte ignorera händelsen i pinsam tystnad. Jag försökte torka bort svettdroppen lite lojt, vilket vara gjorde att den spred sig likt en översvämmad pöl som ville orsaka kortslutning i hans nyinförskaffade laptop. Det var jobbigt, som alltid för oss svettare. När vi sedan satte oss i Trylords Golf öppnade sig himlen.

Regnet avtog till slut så mycket att jag som ensam tog mig ut till uteserveringen för att avnjuta dagens "special", revbensspjäll. Dom var förvånansvärt goda, som sagt, inte som milfen's, men helt ok. De två damer som serverar varje dag har börjat lära sig mig nu, dom bjuppade faktiskt på en grekisk sallad idag, det gjorde mig mycket glad. Dom verkade väldigt stolta över att ha lyckats trixa till det lite, så jag gav lite extra i driks, väldigt uppskattat.

Sedan började min PC gnälla över att batteriet var dåligt, så nu är jag uppe på rummet igen. Det blixtrar, regnar och dundrar ute igen, jag tror jag kommer överleva kvällen, men det är inte mycket mer. Det glädjande är att man i alla fall inte hör den skrattande damen från igår, hon har med lite tur blivit räffad av blixten, det fanns mycket blixt som kunde absorberas av den kroppen, väldigt mycket blixt.

hotellstädning

Vaför är det så att hotellstäderskor har en förmånga att tvångsmässigt sätta i "ploppen" i alla handfat och badkar dom kommer åt? Jag har varje eftermiddag tagit ur plopparna, ibörjan bara öppnat de lite försiktigt, men på senare tid dragit ur hela skiten och lagt på hyllorna brevid, men lik förbanant så sitter de där igen när man kommer hem. Skulle inte ni förstå vinken? "Oj, nu har han dragit ur dom igen, båda två dessutom, han kanske inte vill bada varje morgon, han kanske bara vill ha en dusch?".

Här ska det snart bli fest, det är "special" på revbensspjäll här. Får naturligtvis inte att jämföra med milfen's, men det ska bli gott i alla fall med en fräsh sallad till. MUMS ska det bli. Om det nu bara kunde sluta regna så våre det riktigt trevligt, men jag ska inte begärna för mycket, jag sitter ju utomhus i shorts...

Trylord

Varje morgon hämtar en vänlig man upp mig. Han heter Trylord, alltså härskaren över alla försök. Kan ni tänka er hur möket man måste försöka innan man faktiskt HÄRSKAR över alla försök, då är man trägen ska ni veta. Trylords vassaste sida är nog inte engelska, men han kan köra bil.

Han har en Golf som förmodligen är en prototyp tillverkad i tyskland någon gång mellan första och andra världskriget. Trylord är VÄLDIGT stolt över sin bil, jag tror han tvättar den vare dag. Det finns ingen Radio i bilen, man ser att den brivit utsliten på ett mycket bryskt och otrevligt sätt. Det finns två olika startspärrar, en elektronisk, och ett extra lås. Växelspaken är fastlåst med ytterligare ett lås, och ett extra rattlås, sådant där som SAAB-ägare brukar ha, och så det vanliga låset så klart.

Trylord är en god värd där när vi sitter i bilen, han skojjar och skämtar, och jag förstår inte ett ord, men brukar lyckas skratta på de rätta ställena, för han ger inte upp, han är TRYLORD, mästare över alla försök, och man ske inte ge upp när man försöker lära Cata förstå Aafricaan.

Mitt fönster

Jag har mitt fönster öppet, jag lyssnar på gräshopporna utanför och finner frid i det. Ibland hörs ett så kallat asgarv, det kommer från en dam nedanför som sitter i resturangen. Hon skrattar på gränsen till hysteriskt, som om världens roligaste historia berättas återigen. Jag går ut och tittar ner, hon har suttit där länge nu, mer än 3 timmar, och fortfarande får hon höra världens roligaste historia berättas.

Det är en redig kvinna, det är ingen liten vän sak som sitter där, det är något att hålla i när det blåser, för hon kommer definitivt inte blåsa bort, inte den kvinnan inte. Undrar vad hon och hennes manliga sällskap har avhandlat under kvällen... han har uppenbarligen rivit av varenda vits som finns med tanke på hennes skratt. Det kanske är jag som är orättvis, som förringar den humor han trots allt besitter. Han kanske är roligare än Eddie Murphy när han gör sin bög-sketch i "Delerious"? Jag tror inte att så är fallet, jag föredrar att döma folk, jag tror hon skrattar för att ställa sig in, för att få ligga ikväll. Så är dom, tejjerna. Inte min tjej, men många andra, USCH!

Papperstrassel

Det kom ut en dam här. Hon hade med sig i enorm hög med papper i en faslig oordning. Jag funderade på vad det var för papper och det visade sig vara sådana där stora papper från ett blädderblock. Tanten har nog varit på en sådan där workshop, där man "brainstormat" och "teambuildat". Det var säkert massa karlakarar på den workshoppen, och tanten drog nitlotten och åkte på att sammanställa att brainstormade idéer från blädderblocken. Hon ser uppgiven ut när hon sitter där med sin Gin och Tonic medan hennes manliga kollegor förmodligen sitter på en fin resturang, eller kanske till och med en herrklubb och representerar internt med fina viner.

Nu kommer anledningen till att tanten egentligen påkallade tillräckligt med uppmärksamhet för att det skulle bli ett inlägg på bloggen... Mitt i sorterande av pappren och rökande av cigaretter, gissa vad denna kvinna i 55-årsåldern gör? Hon lägger av en BRAKSKIT. Vi pratar inte en diskret smygare, vi pratar inte ens en prutt, det är en BRAKSKIT som får tiden att stanna. Inte ens hon själv lyckades "låtsas som om inget hänt", hon var tvungen att själv accenturea denna tiderna lastbilschafförsbrakskit genom att själv stanna upp och titta sig omkring. Man ser på henne "Var det verkligen jag? La jag just denna tidernas brakskitarnas brakskit inför alla dessa människor. Jag vill upphöra att existera".

Nu är tanten tillbaka med sina papper. En sip på sin gin och tonic har fått henne att glömma, eller ordet som är mer rättvisande är nog förtränga. Tur att man inte sitter i vindriktningen.

Jag älskar världen

Ju nu är jag nog ungefär så glad som det går att bli, jag är MAXGLAD. Så där glad att jag skulle kunna ställa mig upp och bara ge en kram till den feta farbrorn som precis kom ut på uteserveringen med en öl. Jag skulle kunna ställa mig här på staketet dra ner byxorna och skrika som kvaekfågeln rakt ut, av ren och skär lycka.

Jag får åka hem en dag tidigare, biljetterna precis klara, jag har sagt till hotellet att jag checkar ut tidigare, ALLT-ÄR-KLART!

Det är nämligen så att Anna ska ut på lördagen på teater, så då hade vi inte fått en egen kväll den helgen, och det hade varit väldigt tråkigt. Nu har jag henne för mig själv HELA fredagskvällen. Hela kvällen är hon BARA min, ingen annans!

Städerskorna

Här på jobbet finns det massor av städerskor. Förmodligen består ungefär halva personalstyrkan av städerskor. För att ytterligare sticka ut så har dom alla uniformer som bara kan liknas vid ett misslyckat försök att imitera en svensk folkdräkt. Ungefär som om Stefan och Krister skulle vara på kostymavdelningen i en låbudgetbuskis. Färgglatt ska det vara med lustig mössa å allt. Ibland är det så många att det nästa blir något som motsvarar drivor, like snödrivor med massa städare, man får liksom skotta sig igenom.

Dom går mest runt och pratar med varandra på städarnas språk, det är ingen annan som begriper vad dom riktigt säger. Jag förstår att det behövs många, för ingen av dem verkar göra det dom ska, nämligen att åtminstone EN GÅNG OM DAGEN gå in på herrmuggen och KOLLA OM DET FINNS NÅGOT FUCKING TOAPAPPER KVAR!!!!

Solsidan

Laddar hem del 3 av Solsidan nu. Jag tror jag kommer få hem den precis lagom till klockan är 8. Får jag hem den tidigare så får den vänta, jag ska starta den exakt klockan 8 och låtsas att milfen sitter brevid. Jag är stolt att jag har väntat, att jag inte förstört ögonblicket som man säger. Solsidan är stort! Har jag sagt att ni ska kolla lite extra i avsnitt 9? När Ove har 40-års kalas?

Batteriet

Det är riktigt bra att kunna sitta ute och leka med datorn. Att med ett batteri kunna vara i kontakt med resten av världen. Batteriet har precis meddelat att det snart är slut. Jag tycker batteriet gjort ett strålande jobb idag, på gränsen till episkt. Nu är det dags att dra sig tillbaka, att gå in på rummet som man säger. Det börjar bli sent, ska bli skönt att börja på veckan som avlsutar och gör att jag få komma hem till milfen. Det är inte synd om mig, men jag vill verkligen åka hem nu!

Att vara en stammis

Jag tycker om en god köttbit, tillsammans med en god sallad är det perfekt. Det känns liksom lite nyttigt. Jag tycker också om ett glas rött till maten. Nu är det så att det här har gått lite "över styr" som man säger. När min bordsgranne beställer en köttbit får han en. Jag får två. När min granne beställer ett glas vin får han ett halvfullt glas, mitt är så fullt att det skvimpar över om någon i Västerås hostar. Tro mig, jag ger inga högar med pengar i dricks, normala 5-10%, men jag känner mig som en stammis här nu.

Jag känner mig lite sorgsen för stackars kocken dock... "No, he did not eat his second fillét, I think he did not like the way it was cooked"... Kocken kanske kommer söka jobb som vakt vid bommen, och det vill jag inte, han är duktig den där kocken. Han gör ett bra jobb!

Har jag sagt att kvitterfesten har startat förresten? Den är i full gång, all kredd till killen som startade den, bra jobbat... det skulle kunna vara fredagskväll efter löning!

Ömsom vin ömsom vatten

Nu har jag fått ytterligare en bordsgranne. Han satte sig tungt ner och bad om att glas vatten. Mannen ser tyngd ut, han tittade längtansfullt på mitt glas vin, men det är ju söndag, och då kan man väll inte dricka vin? Man ska ju jobba i morgon. För att strö salt i hans sår kom just ett par ut med två oanständigt stora öl i handen. Mannen tittar längtansfullt efter paret, jag ser att han verkligen vill vara den där mannen just nu med en öl i handen och en kvinna vid sin sida. Det är lite synd om honom, men han är stark, det är söndag och då dricker man vatten till maten. Detta om detta!

Det har börjat

Det har börjat lite försiktigt nu. En av fåglarna varkar ha lite presationsångest, och jag förstår varför. Han (eller hon) har börjat kraxa igång kvällens partaj. Han låter ärligt talat något fördjävligt, man hör smärtan i den ångest han försöker förmedla. Det är som om Sven Wolter skulle försöka sjunga opera, ungefär som när jag försöker tolka Bed of roses på Karekoe.

Det är synd om den där fågeln, men han är först ut ikväll, det är han som är haren som ska dra igång kvitterfesten, och han jobbar hårt, det måste man ge honom. Han får inte ge upp, då kan det bli en tyst kväll här ute ikväll.

Det var inte klart

Samtalstonen har återigen gått ner i viskande, ämnet var inte avhandlat. Jag ville egentligen skriva och be om ursäkt för alla stavfel på språkliga avvikelser i inläggen de senaste dagarna. Normalt skriver jag först i word eftersom jag har någon konstig form av dyslexi som gör att jag inte kan stava ordentligt. Det är lite omständigt att först skriva i word och sedan få det rättstavat och klistra in det i bloggen så det har jag inte orkat. Skitsamma, nu är i alla fall solen påväg ner här, och jag sitter och väntar på att fågelsången ska börja.

Eftermiddag

Finns det någon oskriven lag för fåglar att man inte får kvittra när det är ljust ute? Den gäller i så fall inte i Sverige, eftersom kvitterfesten valigtvis infinner sig precis när solen går upp, ungefär vid 5 på morgonen. Här får man tydligen inte kvittra förrens det blir mörkt, men då JÄVLAR ska det kvittras så hin håle vänder sig i graven. Förmodligen så är alla fåglar hesa hela dagen av allt kvittrande hela natten. Jag väntar med spänning till solen går ner, för då startar hystokvittret.

Bakom mig sitter två damer, eller man kanske ska säga tjejjer. Vad kallar man tjejjer runt 30? Är dom damer eller tanter? Dom har tagit in en flaska rött vin som dom delar på, och dom har gjort det förbjudna och stoppat flaskan med RÖTT vin i en ISHINK! Den ena tjejjen har problem med sin kille, dom försöker hålla sin konversation för sig själva, dom viskar, men jag kan höra varje ord. Viskandet är ungefär som en elak farmor som läxar upp sitt barnbarn, det är ett hetskt viskande. Ibland blir dikussionen extra het, då viftas det med händer. I samband med detta så sänks volymen ytterligare, men viskandet blir ännu mer genomträngande, mer luft ägnas åt väsandet vilket förmodligen ger motsatt effekt än vad var avsikten.

Just nu är samtalet på någolunda normal nivå, jag tror ämnet angående pojkvännen har avhandlats till stor del. Den ena av dem pratar med nästan normal ljudnivå. Jag är glad att jag inte är den där pojkvännen, jag tror inte min underbara fru pratar om mig sådär med sina kompisar. Om hon viskar så är det nog för att berätta lite i hemlighet om att hon är kär, kanske något lite naughty vi gjort nyligen. Hon är fin hon min milf!

Tanter som SMSar?

Först vill jag konstatera ett faktum; Det första jag gör när jag har fått en ny mobiltelefon, DET FÖRSTA, är att slå av ljudet som låter när man tycker på knapparna. Det borde vara det första som ALLA gör när dom får en mobiltelefon.
För det andra så är det ungdomar som SMS'ar, är man över 30 så svarar man på dessa med ett enkelt "Ja" eller "OK", man sitter inte och breder ut sina memoarer.

Det possitiva är att jag inte längre är ensam här ute, det negativa är att en tant på runt 60 har satt sig vid bordet brevid. Hon har de senaste 20 minutrarna ägnat sitt liv åt att beskriva skapelseberättelsen eller något annat viktigt via sin mobiltelefon. Tanten har INTE slagit av sitt knapptryckarljud, tvärtom tror jag att hon har accentuerat det med någon form av förstärkare. Det är oerhört irriterande att lyssna på hennes blippande och bloppande. Tror ni att det skulle vara ofint att rycka telefonhelvetet ur händerna på kärringjäveln och trampa sönder den?

Gnäll inte på ditt jobb

Varje dag så ramlar det ner ungefär 1000 löv här på uteserveringen, ge och ta några 100. Dom är irriterande dom där löven, så hotellet har anställt en kille vars enda uppgift 7 dagar i veckan är att ta upp dom där löven. Han står på lur och väntar på att dom små jävlarna ska ramla ner och då är han snabbt där och plockar upp dem. När det kommer en vindby har han fullt upp, då blir det snabbt hektiskt i hans tillvaro.

Det blåste precis till, samtidigt kom kvaekfågeln flygande och bidrog ytterligare till den kaotiska situationen. De flesta löven är nu uppsamlade och förpassade till lövhimlen, han gör ett bra jobb, även om det inte verkar så stimulerande. Kvaekfågeln sitter däruppe någonstans, den är tyst och verkar vänta på något, oklart vad.

Det finns en person som har ett ännu mindre stimulerande jobb än lövsamlarhasse, han är ansvarig för bommen vid infarten till hotellet. Han försöker få alla som kör in att skriva på en lista han har. Detta tycker folk är larvigt och irriterande, dom flesta säger åt honom att dom inte vill skriva på hans lista, att han är larvig. Jag lider med honom, det är ledsamt att se folk förringa hans arbete, det är hans enda syssla, att stå där och kräva att folk skriver på hans lista innan han öppnar bommen. Om jag körde in med bil här skulle jag gladerligen skriva på hans lista, jag skulle nog berömma hans arbete också, tillochmed ge honom en liten slant i dricks. Det gjorde man ju i Sverige också, en liten grindslant. Emil tjänade ju massa pengar till sockerdricka på det sättet, det kunde man väll göra här också?

Godmorgon

Godmorgon allihopa, det blev det senare alternativet i frågan huruvida jag skulle orka ta mig för med någonting i helgen. En ny solig dag med en god bok på hotellet. Morset kommer väll strypa mig, men vi är lite olika vad gäller det ständiga damperiet att man måste göra något hela tiden. Jag tar mig aldrig tid och läser böcker hemma, men det kan jag unna mig när jag är borta.

Jag ser dock till min fasa att jag har fått sällskap precis brevid mitt favvoritbord. Ett spindelnät har byggts här under natten. Att döma av storleken på nätet så är byggaren eller byggerskan förmodligen av samma storlek som spindeln i sagan om ringen. Det står en fågel brevid och tittar respektfullt på nätet, det är förmodligen det sista den fågeln kommer se. Jag räknar sekunderna tills monstret som är innehavare av nätet ursinnigt kastar sig över den stackars pippin. Undrar om jag ska kasta en pinne eller ett löv dit för att locka fram besten. Nä, jag tror jag hoppar över det, har jag överlevt vinhandlarturen in i Johannesburg så ska jag nog inte utmana min goda tur igen.

Gott skit

Efterssom jag inte är speciellt förtjust i pommes frites, och det är det enda dom serverar till allt här så ber jag dem byta ut dessa mot sallad. Vips har du en princip kolhydratsfri måltid, ta-daa, GI-banting när den är som bäst (om man bortser från öl och vin då). Dagens lunch består av Oxfilé medium rare.

Plopp

En dam kommer hit, hon klappar lätt i händerna och hela gruppen med folk tystnar på samma sätt som fålgarna tystnar när storfågeln kommer och kväker. Hon säger "Ok, common guys, time to go" och delar ut ficklampor till deltagarna. Ljudet när alla ger sig av kan närmast jämföras när man drar korken ur en flaska vin... PLOPP. Det blir tyst och ensligt...

Alla försvinner inom loppet av en minut, helt plötsligt hörs alla fåglar igen, det är ett ljud som är att föredra över skräniga engelsmän och tyskar. Gruppen står en bit bort och lyssnar på instruktioner från guiden. Jag hör inte vad hon säger, och det märkliga är att dom INTE ska sätta sig i en bil och åka ut på nattsafari. Som ska gå iväg med sina ficklampor och se någonting spelciellt gåendes. En del av mig funderar på att följa med, att bara bli en del av gruppen och få se något fantastiskt. Den andra delen säger att jag sitter kvar och lever i det lugn som nu infunnit sig.

Gruppen går nu iväg med sina ficklampor, dom är tysta, vördnadsfulla inför vad som ska få se. Jag sitter här med mitt glas vin och ångrar inte att jag inte följde med. Undrar vad dom ska få uppleva, bilarna på parkeringsplatsen kanske? För dom ska väll inte gå utanför grindarna? Kanske försöka få en snabb syn på den där stora fågeln, den som låter KVEACK KVEACK!?

Vad som egentligen hände

Ok, med risk för att milfen och morset gör gemensam sak och faktiskt åker ner hit så måste jag få berätta vad som egentligen hände vid vinköpet igår. Som bakgrund kan jag berätta att det är lite farligt att gå utanför hotellet här i Sydafrika, men upplevelsen vill jag gärna delge.

Alltihopa utspelades sig under max 10 minuter, och har ni inte varit där är det svårt att förmedle känslan. Min arbetsgivare här nere frågade om jag ville ha hjälp med något inför helgen, dom är otroligt trevliga och gästfria här. Jag sa att jag ville köpa lite vin och han hämtade upp mig på hotellet. Nu är det så att anledningen till att jag frågade just honom var att jag ville åka iväg till ett säkert ställe där det inte fanns 1000 personer som tittade på mig som 1000 utsvultna hundar skulle kolla på en grillad kyckling.

Vi åkte in till mitten av Johannesburg och parkerade. Det han säger när vi går ur bilen är "Do not look affraid, they can sense that". Vi går till närmsta port som är en bar. Man kan säga att "vi sticker ut" lite när vi kommer in där. Han frågar om det finns någon bottlestore i närheten. Bartendern förklarar att den ligger ett kvarter bort. Det är en lite tyst stämning i baren, ungefär som om barbapappa skulle kommit in på spybar, som om något väldigt ovanligt inträffat och man inte riktigt vet hur man ska reagera.

Vi går ut, stöter ihop lite med killen som levererar öl, men vi håller våran teatriska lättsamma konversation igång. Som om det vore det mest naturliga i världen, som om vi verkligen hörde hemma här. Johan som min värd heter håller skenet uppe, han promenerar med lätthet det kvarter vi ska avverka till vi kommer till stället där man kan köpa vin. Vi går in och det är som jag tidigare skrev ett rum mad bara massa galler. Ett litet hål indikerar var man ska beställa och betala sina varor. Johan och jag tittar genom gallret och hittar ett vin som ser OK ut och pekar menande mot mannen i kassan samtidigt som jag visar med fingrarna hur många flaskor jag vill ha.

Vinet hämtas, jag ler och försöker infjäskande få upp stämningen något, som kan liknas vid något av en avrättning. Jag betalar, jag är noga med att fiska upp en sedel i taget för att inte visa hur mycket jag har i fickan. Vi får våra flaskor och går mot bilen. Helt plötsligt dyker en man upp bakom oss och säger något, jag ignorerar honom aktivt. I min värld finns han inte. Johan gör detsamma. Mannen fortsätter söka kontakt, det visar sig att han tycker vi har parkerat vår bil fel. Han får en Rand av Johan (1 krona) och blir väldigt glad. Man ser att mannen blir lycklig. Vi sätter oss i bilen och det här äventyret är slut. Det är klart, jag har varit inne i mitten av elendet av Johannesburg och överlevt.

Middag del 2

Jag är fullt medveten om att jag upprepar innehållet lite i föregående inlägg. Det känns som jag är med i något avsnitt av Monthy Pythons flying circus. På 20 minuter har denna trevliga uteservering blivit själva definitionen av kaos. Italienarna har joinat festen. Det som är det ironsiskt surreallistika är att det hela utgår från mig i centrum, hela folkmassan verkar ha bestämt sig för att bygga hela denna kväll med mig som medelpunkt.
Jag sitter här med min PC i mitten och tävlingen i vem som kan prata högst i kombination med dricka mest öl pågår som mest.
Jag tror det är ungefär 40 cigaretter tända här just nu, jag älskar att luka pappegojbur på morgonen, så det är bara trevligt...

låter jag som en gnällig gamal gubbtjuv nu? Tror ni folk tar illa upp om jag sätter på mig hörlurarna och drar igång mina favvolåtar? Kan tillägga att det har de flesta andra gjort på sina mobiler.... UTAN hörlurar...

Middag

Jag tog med mig datorn ut här i naturen igen till middag. Det är väldigt lungt och fridfullt här ute, ibland någon grupp av japaner eller något par som sitter och myser eller diskuterar livet. Jag har fått en stor iskall öl, den kostar 13 kronor och det unnar jag mig gärna.

Jag sitter här i godan ro när det låter som en storm kommer, det kan vara slutet, det kanske är syndafloden, resultatet av våra synder som närmar sig. In väller ett sällskap på 8 personer, 7 knvinnor och en stackars man som ser ut ungefär som... Jag vet inte vad. Jag är ingen spinkig eller vältränad människa, så jag ska inte sitta och kasta massa sten i glashus, men vi pratar en medelvikt här som snittar på runt 150.

Denna grupp är från England, det råder inga tvivel om det, dom sitter vid bordet bakom mig, och man skulle kunna klassifiera dem som något högljudda. Det skränas och flabbas, det dricks stora mängder öl, och dialekten insinuerar en lägre skolad engelska.
Notera, jag klagar inte på att det vart lite liv och sällskap här ute i min oas, jag bara reflekterar över händelserna här.

MEN VA FAN! Nu kommer det en hög med 20 tyskar också! Allt inom loppet av 10 minuter, STICK! Det här är MIN plats! Men OJ va ovanligt, tyskarna ska klaga på utbudet av öl! Ni är i fucking Sydafrika, som kanske inte har er äckliga veteöl här!

Resetips

Nu ska jag inviga er i ett restips som är få förunnade. Jag har kommit på det här själv, så det blir väldigt exklusivt för er stackare som masar er hit och läser mina texter.
Om ni reser med British airways och har möjligheten att seata er själva så lyssna noga nu. Det finns nämligen ett antal platser som är mer åtråvärda än de andra. Om ni åker business class så är det rad nummer 1. Om ni åker ekonomiklass så är det rad 4 eller 5, beroende på hur många som bokat plats i business class. Varför då?
Jo, rad 4 eller 5 i ekonomi är nämligen businessclasssäten, speciellt A och C. Dessa släps exakt 3,5 dagar före din flight. Så även om dom är upptagna när du tittar första gången, så släpps dom senare. Samma sak gäller för rad 1.
Så... hoppas vi inte kommer flyga samtidigt någon gång, för dom stolarna är MINA, har ni förstått det? MINA!

Lunch

Klockan är ungefär 12 här nu, sitter ute i solen och har precis fått ett glas vin. Det sitter en grupp Japaner brevid som tydligen INTE läste vad man ska och inte ska göra här. Dom har precis kommit hem från en tur på motorcyklar. Min mor skulle nog simma hela vägen hit ner och försöka stoppa mig om hon visste att jag skulle ut och åka motorcykel i johannesburg.

Till lunch blir det en köttbit, och jag ska försöka få sallad istället för pommes, det borde gå bra, jag har en väldigt trevlig servetris här.

Jag har läst klart den första boken jag hade med mig, Long Lost av herr Corben, som vanligt blir man aldrig besviken på hans böcker. Nu har jag dock försökt återuppta serien av Robert Jordan, jag började lite sturskt med bok 9, för det var halvvägs i den jag slutade läsa. Jag har nu läst halva prologen. Herregud, det är ungefär 1000 namn redan, och jag har lite koll på 3 av dem. Jag måste ta ett långt samtal med Elin och få förklarat hur det här hänger ihop!

Det är precis lagom svensk högsommarvärme här. Milfen säger att jag ska ta massa kort, men jag har ju redan fotat allt som går att fota här, för jag får ju inte gå utanför hotellet. Jaja, vi får se i morgon om jag tar mig iväg till ett lejonzoo som finns ganska nära. Där får man tydligen sitta och gulla med lejonungarna i knäet vilket låter som en mysig övning.

Idag ska jag bara slappa, läsa en bok, dricka lite vin och njuta av att jag slipper skotta snö!

Monstret i sydafrika

Här sitter jag i solen. Mina elever har varit väldigt duktiga idag, så i min storsinthet så slutade vid tidigare idag. Det hade inte alls något att göra med att det var fredag och jag ville åka tillbaka till hotellet. Chefen på bygget frågade om jag ville ha hjälp med något och jag sa att jag gärna ville ha ett par flaskor vin till helgen. Sagt och gjort, vi åkte in till den värsta dele i Johannesburg, hittade en vinafär. Vi går in, och det ser ut som, ja vet inte vad. Det är bara ett enda stort galler och en liten lucka där man kan betala. Nåväl, jag köper ett par flaskor vin, och vi lyckas ta oss med livet i behåll till bilen.

Nu till bilden, det är en chligryta med kycklinglever och en iskall stor jävel, väldigt gott ska tilläggas. När jag sitter här i solen och läser min bok och kontemplerar livet så kommer monstret. Det är en stor människa, han har en kompis med, men det kan man inte se, man ser bara monstret. Servitisen kommer, och monstrets kompis beställer försynt in en öl. Monstret säger att han vill ha tre öl. Servitisen skrattar försynt, man kan se att det är inte första gången hon serverar monstret.

Jag smuttar på min öl, läser min bok och äter lite mat. Ölen kommer in och jag förstår varför monstret ville ha tre öl. En rinner ner innan servitrisen hunnit ställa ner den sista på bordet. Jag börjar känna mig lite rädd. Jag äter inte lunch på kontoret, för jag känner olust att gå utanför de trygga väggarna, så jag äter när jag kommit tillbaka till hotellet på eftermiddagen. Jag äter klart min lunch och går upp till rummet.

Klockan är nu lite senare, och jag går ner för att äta en middag. Vem sitter där med ett bord fullt av glas tillsammans med sin vän och en engelsk kvinna i en fruktansvärd rosa träningsoverall? Jo, högst det samma monster.

Jag äter min sallad, läser min bok som nu är obehagligt spännande. Monstret tycker synd om mig som är ledsen och bjuder på ett glas vin, han visar sig vara väldigt snäll. Jag är den sista att ändra uppfattning om folk, men denna 200 kilos jätte är faktiskt riktigt trevlig, och från england, så det får faktiskt att förstå vad han säger.

Jag ska återkomma med ett inlägg utan 1000 felstavningar och med lite mer detaljer, men nu börjar pokerturnerningen som jag ska spela med milfen, så jag hinner inte korrekturläsa detta inlägg. Skål mina vänner, och hoppas ni får en trevlig helg!

Vy över Johannesburg

Här jobbar jag på dagarna. Det är en balkong precis utanför det rum jag håller kurs i. Det ni ser till vänster är en av de bästa skolorna här i Johannesburg. Det är bara pojkar som får gå där, tjejjerna går några 100 meter bort. Konstigt, för vad jag kommer ihåg så var det enda roliga med gymnasiet att träffa tjejjer i skolan.

Nu har jag precis kommit upp på rummet efter att ha ätit en currygryta på hotellet (Nej morset, jag HAR inte gått utanför grindarna!!!). Jag vet inte riktigt vad jag ska ägna kvällen åt, kanske spela lite Everquest med milfen och sitta uppkopplad på skype och låtsas att hon sitter här brevid mig?

Jag tror inte det blir någon Safari i helgen i alla fall, alledes för krångligt och dyrt att få till. Får bli poolen och några bira tillsammans med en bok tror jag.