Vad som egentligen hände

Ok, med risk för att milfen och morset gör gemensam sak och faktiskt åker ner hit så måste jag få berätta vad som egentligen hände vid vinköpet igår. Som bakgrund kan jag berätta att det är lite farligt att gå utanför hotellet här i Sydafrika, men upplevelsen vill jag gärna delge.

Alltihopa utspelades sig under max 10 minuter, och har ni inte varit där är det svårt att förmedle känslan. Min arbetsgivare här nere frågade om jag ville ha hjälp med något inför helgen, dom är otroligt trevliga och gästfria här. Jag sa att jag ville köpa lite vin och han hämtade upp mig på hotellet. Nu är det så att anledningen till att jag frågade just honom var att jag ville åka iväg till ett säkert ställe där det inte fanns 1000 personer som tittade på mig som 1000 utsvultna hundar skulle kolla på en grillad kyckling.

Vi åkte in till mitten av Johannesburg och parkerade. Det han säger när vi går ur bilen är "Do not look affraid, they can sense that". Vi går till närmsta port som är en bar. Man kan säga att "vi sticker ut" lite när vi kommer in där. Han frågar om det finns någon bottlestore i närheten. Bartendern förklarar att den ligger ett kvarter bort. Det är en lite tyst stämning i baren, ungefär som om barbapappa skulle kommit in på spybar, som om något väldigt ovanligt inträffat och man inte riktigt vet hur man ska reagera.

Vi går ut, stöter ihop lite med killen som levererar öl, men vi håller våran teatriska lättsamma konversation igång. Som om det vore det mest naturliga i världen, som om vi verkligen hörde hemma här. Johan som min värd heter håller skenet uppe, han promenerar med lätthet det kvarter vi ska avverka till vi kommer till stället där man kan köpa vin. Vi går in och det är som jag tidigare skrev ett rum mad bara massa galler. Ett litet hål indikerar var man ska beställa och betala sina varor. Johan och jag tittar genom gallret och hittar ett vin som ser OK ut och pekar menande mot mannen i kassan samtidigt som jag visar med fingrarna hur många flaskor jag vill ha.

Vinet hämtas, jag ler och försöker infjäskande få upp stämningen något, som kan liknas vid något av en avrättning. Jag betalar, jag är noga med att fiska upp en sedel i taget för att inte visa hur mycket jag har i fickan. Vi får våra flaskor och går mot bilen. Helt plötsligt dyker en man upp bakom oss och säger något, jag ignorerar honom aktivt. I min värld finns han inte. Johan gör detsamma. Mannen fortsätter söka kontakt, det visar sig att han tycker vi har parkerat vår bil fel. Han får en Rand av Johan (1 krona) och blir väldigt glad. Man ser att mannen blir lycklig. Vi sätter oss i bilen och det här äventyret är slut. Det är klart, jag har varit inne i mitten av elendet av Johannesburg och överlevt.