Skedmysteriet

Det är något muffens här, som Solan Gundersen i Flåklypa skulle sagt. Minst en gång om dagen plockar jag ur diskmaskinen, och det är något som länge förbryllat mig. Betrakta skedarna på bilden nedan. Högst upp ser ni en fullt funktionell sked. Det väger bra i handen, den har extra långt skaft och den är dessutom ganska snygg.

För nu blicken till den nedre skeden, jag tycker förvisso mycket om den eftersom det är en present från min mormor (Jag har 11 till likadana). Dock passar skeden bäst som prydnad i en kaffekopp efter en bättre middag snarare än för vardagsbruk då den är ganska liten och opraktisk. Ändå, varje dag i diskmasken finns ett varierande antal av den praktiska större modellen, men ändå ALLTID ETT exemplar av mormors silversked.

Min fråga, eller rättare sagt undran; VEM i mitt hushåll är det som förbrukar en liten silversked varje dag? Och till vad? Hur gick urvalsprocessen till, för den kan inte vara slumpmässig? Det finns alltså någon företeelse där just denna skedmodell är överlägsen, och jag skulle vilja veta vilken! Kanske är det så att JAG skulle kunna optimera en liknande uppgift bara jag hade den informationen?? Tänk om jag sitter här och krånglar till något bara för att jag väljer den stora skeden?

Tanken är svindlande!

Äcklig liten jävel

Jag är en djurvän, i alla fall gentemot söta djur. Äckliga djur gör sig icke besvär, fästingar, spindlar och framförallt sniglar lägger jag i samma låda som våra katter skiter i. Nu hittade jag en lite snigeljävel som var ute och spankulerade i våran trappa. Måste varit en riktig idiot, även med en snigel måtts mätt (Tror att genomsnittliga IQn hos en snigel motsvarar ungefär ett havregryn).

Nu ska jag, och växterna, hämnas så jag lade ett grässtrå med den vassa kanten nedåt och fäste upp det, och alla som växte upp på 70-talet vet hur vansinnigt farliga och vassa grässtrån är. Han kommer långsamt delas mitt itu medans han promenerar mot någon skyddad och fuktig plats. Nu jävlar era äckel ska ni få tillbaka, ska bli spännande när hans så kallade kompisar (Jonas och Benny) kryper fram i morgon och äter upp resterna, de gör ju så de små liven.

Om sniglarna skulle arrangera Dreamhack skulle högsta vinsten i starcraft-turneringen vara att få äta upp de som torskade.

Fittlingarna

Vi har mycket ekar på tomten, och sedan ett år tillbaka så har de invaderats av någon äcklig grå massa på bladen. Vi trodde först det var en sjukdom, men i varje äcklig grå massa så visar det sig bo en mikroskopiskt stor larv, en så kallad fittling (Latin; Larvus Äckligus). Fittlingen bor i sin slemklump på bladet i några veckor, mest för att vara motbjudande och göra eken ful. Om historien hade slutat där hade allt varit bra.

Nu är det så att när fittlingen bott klart på sitt löv är tanken att den ska vidare i nästa steg i evolutionen, mitt problem är dock att en av ekarna är placerad ovanför vårat permanenta partytält på altanen. Så istället för att fittlingen fortsätter sitt liv genom att åka ner på gräset för att sedan aldrig mer synas så spänner den en tråd och firar sig ner på taket på tältet. Denna tråd är förövrigt förvillande lik en spindeltråd till min hustrus stora förtjusning. När man väll landat på taket så kryper man till vädringshålet för en fortsatt färd ner i möblerna, eller på matbordet. Det är viktigt att inte ta vara på tråden man har spunnit, den lämnar man med fördel där man släppte taget. Det är också viktigt att glida runt lite i vinden och få tråden att fastna på lyktor och ljus som någon ställt fram i dekorationssyfte, allt för att ge en så verklig spindelnätskänsla som möjligt. När fittlingen väl bestämt sig och hittat en lämplig plats gäller det att spinna en mysig ny klump att bo i (VAD FAN VAR DET FÖR FEL ATT BO KVAR PÅ LÖVET????). 

Det nya boet sätter man men fördel någon stans i sömmarna på stoldynor, eller någon annanstans där det är svårt att ta bort. Därefter lägger man till rätta och väntar. När man väntat i ett par veckor så upptäcker man att man helt plötsligt har vingar och blivit till en om möjligt ännu äckligare blandning mellan en fluga och en mygga. Nu är det bråda dagar att flaxa omkring med en enda sak i sikte; Att väcka obehag hos andra tills man blir fågelmat. Förmodligen säkras avkomman till nästa år någon gång under den här fasen.

Slutligen en känga till hemköp: Ni har 3 olika medel mot myror och getingar, kan ni inte ta hem en spray som funkar mot fittlingar också?? 

Den perfekta korven

En eller ett par gånger per år händer det som jag brukar referera till som den perfekta korven. Det är när det föregående dygnets intagna föda omvandlats till en massa av perfekt längd och vidd. Denna korv har en densitet motsvarande någon som måste efterliknat bly och har omgärdats av någon ”lack” vilket ger en friktion motsvarande en tvål på ett badrumsgolv. När korven lämnar mynningen så hör man bara ett lätt plums och sedan kan man för sin inre syn se hur den, likt ett barn i en vattenrutschbana, sätter fart genom vattenlåset och försvinner tyst vidare utan att behöva assistans av något spolvatten.

Det är då man reser sig upp, och man vet att det är onödigt, men man river av en minimal flik av papper och drar det genom skrevan försiktigt men bestämt. Man besiktigar pappret och det är mycket riktigt helt vitt, som oskulden i sin renaste form, som den första snöflingan precis innan den landar på den varma höstmarken. Man kan höra hur änglarna stämmer upp i en sång så vacker att satan själv skulle få tårar i ögonen, över detta som måste vara ett direkt ingrepp av herren själv.

Det mina damer och herrar fick jag uppleva idag, och det var mycket, mycket vackert.