Det har börjat lite försiktigt nu. En av fåglarna varkar ha lite presationsångest, och jag förstår varför. Han (eller hon) har börjat kraxa igång kvällens partaj. Han låter ärligt talat något fördjävligt, man hör smärtan i den ångest han försöker förmedla. Det är som om Sven Wolter skulle försöka sjunga opera, ungefär som när jag försöker tolka Bed of roses på Karekoe.
Det är synd om den där fågeln, men han är först ut ikväll, det är han som är haren som ska dra igång kvitterfesten, och han jobbar hårt, det måste man ge honom. Han får inte ge upp, då kan det bli en tyst kväll här ute ikväll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar