Poker

Jag spelar lite poker när jag sitter själv. Ofta är Anna med, då är det lite mysigare, lite mer familjär känsla, det är mer som ett sällskapsspel, och vi spelar för 5 kronor. Nu körde jag själv, då blir jag Satan, då ska dom andra döden dö. Jag är vild och satsar 20 kronor på ett parti. Jag var nere för räkning, nere på 568 marker, men i poker ska ni veta, då ska man aldrig förhasta sig, då gäller det att ligga där bakom nästa sten likt Gollum... Redo att döda för "preeeecious".

Detta var dessutom en så kallad snabbomgång, det går fort på slutet, iskalla beslut måste fattas på bara några sekunder. Mostståndarna gör snabba beräkningar, mycket är tur, och mycket är erfarenhet. Pang-pang-pang, nu är det helt plötsligt det omvända, pang-pang-pang, tillbaka på sista platsen att bli utslagen.

Jag är inget proffs, men jag vann till slut ändå, det är inte pengarna. Det är som jag försöker förklara för Calle när han undrar varför jag inte spelar tillexempel Call Of Duty... Jag finner inget nöje i att vinna över en dator, jag vill VETA att det sitter någon jävel och grinar i andra änden, för JAG VANN!

Sån är jag, sådan har du uppfostrat mig kära Morset...