Kvällen i text

Jaha, hur sammanfattar man detta... Vi hade som ni läst en trevlig dag på stranden i Puka. Sedan tog vi en liten stund på rummet och slappade. Åkte sedan in till stan, en liten promenad och uttag av pengar till resten av vistelsen på hotellet och sedan skulle vi äta middag hos Greken igen. Det var fullt, så vi reserverade bord en timme senare.

Gick tillbaka till ett gäng gubbar som satt vid några bord i ett hål i väggen. Det visade sig vara tyskar som var på en "resturang". Resturangens ägare var en Tysk och en Fillipinska, dom hade tyska rätter. Detta kanske inte låter så roligt, men vi vart genast en i gänget, och snart skulle det lagas mat. Alla hade tydligen beställt Wienresnitchel, och vilken mat. Vi skulle ju äta hos greken, men vi fick smaka, helt gudomlig snitchel. Varje köttbit bankades med kötthammare, dubbelpanerades och kryddades enligt konstens alla regler. Förkokad potatis stektes och allt detta för en riktigt billig penning.

Dom hade flera andra rätter för bra pris, bland annat gulashsoppa som man blev lite sugen på. Det roliga var att han satte verkligen en ära i att maten skulle bli bra, på en resturang som totalt var 12 kvadratmeter, inklusive köket. Vågar knappt skriva att dom hade Carpaccio på menyn, för då kommer väll morset boka en biljett ner bara för att stänga stället för att försäkra sig om att vi inte äter det.

Sedan gick vi vidare till Greken och åt det vanliga. Det roliga är att när dom kommer in med den flamberade osten så skriker hela personalen "OPA!!!" så högt dom kan, så Japanerna hoppar högt i stolarna. Nu till kvällens höjdpunkt, Kareoke.

Vi gick till en lokal Kareokebar, tog varsin öl, och vi kan väll börja med att sammanfatta att de lokala förmågorna som bestod av Boracays motsvarighet till A-laget inte riktigt nådde upp till nivån man är van vid med familjen 1. Dom sjöng dock heldre än bra, och jag och milfen satt och bläddrade i pärmen. Tydligen fanns "Bed of roses" där, men vi hittade den inte igen, därmed var jag diskad som sångare. Sötbert hittade däremot "in the Gettho", i ärlighetens namn trodde jag inte hon skulle våga framföra den inför den publik som var där. Det var alltså bara Filipiner, och det var bara unga killar, och bakgrundsfilmen till själva texten var halvnakna tjejjer som poserade vågat.

Hur som, Milfen gjorde succé, hon fick vinkningar från den lokala publiken, och det var verkligen vackert sjungit, speciellt gämfört med tidigare framtädanden (Inte för att förringa milfens framträdande). Vi ska självklart dit igen, men jag ska sjunga upp mig på "Carrie" och "Bed of roses" innan så man inte gör bort sig... eller rättare sagt, inte gör bort sig så mycket...

SKÅL!