Hemma igen

Ujje, 34 timmars restid. Det hela började med att vi konstaterade att milfen var ganska illa däran, brist på de flesta näringsämnen och mineraler efter magsjukan. Vi gjorde vårat bästa för att toppa upp henne med Samarin i kombination av Socker.

Hemresan börjar med en lite tur i hotellets, vad man nu ska kalla det, bil?? Den tar oss till, vad man nu ska kalla det, färjan? Färjan är en motorbåt med stöttor på sidan för att den inte ska välta. Färjan ska alltid vänta med att åka till det är fullt, riktigt fullt, sedan bär det av på den ungefär 10 minuter långa turen till Caticlan. Inköp av biljetter och sådant tar en så kallad Cordinator hand om, samtidigt som bagagebärarna redan kastat sig över vårat bagage för att bära det till båten. Normalt brukar jag bli lite irro på sånt, men det kostar i princip inga pengar, så dom får hållas, det är ju det enda levebröd dom har.

När vi kom fram till Caticlan var det osämja mellan moppedchaufförerna, dom som kör en mellan hamnen och flygplatsen, det var lite slagsmål, men löste sig snart. Det lite lustiga är att det stod ett gäng poliser och vakter där, men ingen ingrep. Vi satt snart i en moppe påväg till flygplatsen.

När vi väl kom fram dig så hade jag skrivit upp våra biljettnummer med blyerts på ett papper,och det gick ju inte. Vi fick gå till kontoret och skriva ut en "riktig" biljett. Samma uppgifter, men såg ut som ett On-Off-kvitto. Nåväl, först förbi den första biljettkontrollen. Sedan säkerhetskontrollen. Sedan incheckningen. Sedan till överviktsbetalarkassan (Det är så små plan att man få bara ha 10 kg fritt med sig, dock kostar inte övervikten något så det spelar ingen roll). Sedan iväg till flyplatsskattbetalarkassan (Kostar 3,20 SEK i flygskatt).

Nu följer en liten tur på 40-60 minuter lite beroende på hur det blåser och sedan landar vi i Manilla. Här vill man gärna undvika Taxi, det spelar inte så stor roll om det blir dyrt, bara det är något som verkar officiellt man får åka med. Nu fick vi åka för 40 pesos (för två - alltså 6,50) till terminal 1 där flyget skulle gå ifrån till HongKong. Nu en stor eloge till Cathay Pacific, dom bokade raskt om oss utan krångel på ett tidigare flyg, annars hade vi fått sitta på Manilla i 8 timmar. Detta visade sig vara MYCKET lyckat då loungen på Manilla lämnar en del övrigt att önska, i alla fall gämfört med loungen i Hongkong.

Väl framme så bosatte vi oss på en trevlig plats. Milfen mådde nu riktigt dåligt, men piggade på sig lite temporärt efter ett besök i den fina nudelbaren där. Själv satt jag och slurkade champange och käkakde Hägendass glass som fanns där. Vi tittade igenom säsongen av Solsidan igen, och milfen var väldigt tapper. Vi boardade slutligen jumbon som skulle ta oss till London, vi satt absolut längst bak, vilket var med flit då vi hamnade på en av de få tvåsätes rader som fanns. För en gångs skull var jag lite besviken på Cathay's kabinpersonal, inte speciellt trevliga eller serviceminded på just denna flighten. Milfen mådde nu riktigt kasst, och det är inte kul på en flygning på nästan 13 timmar. Vi försökte kolla Iron man 2, men båda somnade halvvägs in. Jag sov större delen av resan, vilket tyvärr inte min stolspartner gjorde.

Väl framme i London var det i princip bara transfer tid, hann in och ta en snabb frukost hos Brittish Airways. Nu var milfen lite piggare, och efter 2 timmar så var vi nu äntligen hemma. Katterna var glada och vi trötta. Huset var i perfekt skick tack vare en fantastisk hus och kattvakt. Nu sitter vi här och försöker få tiden att gå och inte somna, skönt att vara hemma på sitt sätt, 3 veckor bortifrån är nytt rekord för mig. Tack i alla fall till min tappra fru som klarat både förkylningar och magsjuka med gott mod, jag hade inte varit like rolig att umgås med som hon är.