Näsan!

Igår kväll hände något som var både läskigt, samtidigt lite kittlande och upphetsande, som en mardröm som man inte vet om det är dröm eller verklighet.

Jag och snyggbert satt i godan ro på fotmassagen, en del drinkar hade slunkit ner under kvällen, vilket ytterligare bidrog till den surrealistiska känslan. Jag hör att dörren öppnas och ser något i ögonvrån som inte stämmer, som om hela världen återspeglas i en spegel från Skrattkammaren på Grönalund. In stiger den, NÄSAN, det är alla näsors moder, det är URNÄSAN som har kommit in i lokalen. Det är som bidrottningen som fött alla andra bin i kupan, här kom den, näsan som allas våra näsor tänker på när dom drömmer om mamma på nätterna.

Näsan har en förhållandevis väldigt späd liten kropp fastsatt på baksidan, kroppen måste ha en steloppererad hals av Titan, för den har ingen stödkrage på sig, och den fågelliknande halsen hade knäckts som en torr kvist under en elefanthov om inte artificiell stöttning varit närvarande.


Näsans kropp förde Näsan fram till stolen brevid mig och slog sig ner, jag tyckte kroppens fötter verkligen förtjänade en massage med tanke på den börda de dagligen var utsedda att transportera runt. Jag var rädd, mitt hjärta slog hårt, jag ville inte göra Näsan upprörd genom att avlägsna mig från lokalen, samtidigt var jag livrädd för att den skulle vara förkyld. Tanken på vad en nysning skulle kunna åstakomma och momentant dränka hela lokalen i en Tsunami av snor fick håren på armarna att resa sig.

Plötsligt hörde jag det fasansfulla, likt en orkan som uppstår ifrån ingenstans - näsan hade andats in. Stormen slet i lokalerna, några rutor bestod inte trycket och imploderade. Trumhinnan på en av massöserna sprack och hon blödde lätt från örat, det som en gång var en stackars dörr till baksidan var nu att betrakta som andra klassens brasved.

Näsan låtsades inte om tumultet, i allas ögon kunde man avläsa skräcken inför den kommande utandningen, vi bad alla till våra respektive högre makter att vi inte skulle befinna oss i lokalen när det inträffade, massösen som blivit tilldelad näsans fötter tappade helt behärskningen och kräktes hetskt i den turkosa plastbunke hon precis hämtat för att tvaga näsans fötter. Hon försvann skyndsamt för att byta ut vattnet med vetskapen om att näsan inte fick förargas.

Det hela slutade väl, i alla fall för mig och sötberten, vi hann därifrån och lyckades sätta oss i säkerhet innan utandningen skedde. Det var en skräckens natt, vi satt under täcket, med alla möblerna framför dörren som skydd mot stormen, mot den TYFON som härjade utanför när näsan väl andades ut. Nedan kan ni se delar av den förödelse denna utandning orsakade. Vi ska försöka våga oss ut om några timmar, tyvärr kommer jag aldrig våga ta en fotmassage igen, minnena och bilderna är för starka. Kanske om några år, om många många år, när jag kan se tillbaka på detta som något som lärde mig uppskatta livet, något som stärkte, då, kanske då kan jag låta mina fötter masseras igen.

Hoppas för alla bratts på stureplan att näsan aldrig kommer dit och upptäcker kokain, då är det slutknarkat för alla andra i norra Europa.