Men en dag om året går Canberrianerna man ur huse, då är det nämligen fest i byn, det blir en euforisk stämning av gemenskap. Det är den stora brandövnings-och-utrymma-flygplats-dagen. Kan någon gissa när denna händelse inträffade just i år? Precis, EXAKT 2 minuter innan min flight skulle boarda, EXAKT på minuten! Så här står vi allihopa, och njuter av att det är en miljon grader varmt, om några minuter kommer en säkerhetsvakt att informera oss att vi måste gå över vägen till parkeringsplatsen, INGEN ska behöva stå i skuggan och frysa.
Efter denna lilla spännande övning fick vi gå in igen, det var riktigt lustigt när alla precis samtidigt skulle gå igenom säkerhetskontrollen igen, speciellt eftersom det bara var en av 3 som var öppen, det behövs ju ingen jättekapacitet klockan 11 en onsdag? Brandövningsdagen måste ju kommit som en komplett överraskning för alla på flygplatsen, så det fanns ju ingen anledning till överkapacitet, alla var ju ändå så glada och tagna över att få ha varit med om denna episka händelse.
När vi väl kom ombord på planet så såg jag en ung man sitta framför mig, han hade en kängrumodell av Stieg Larssons "Flickan som lekte med elden" i handen. Detta gjorde mig lite bättre till mods, fick en känsla av pariotism, glömde för ett kort tag bort den senaste timmens händelser, en känsla av förlåtelse spreds i min kropp. Jag ville knacka den unge mannen på axeln och säga "Do you know that Stieg are from Sweden? Same country that I am from, we almost know eachother.". Mannen framför mig justerar boken och det är nu jag ser det FASANSFULLA! Mannen har en tumring, NEJ, han har inte EN tumring, han har TVÅ TUMRINGAR - en på vardera tummen. Avskyn slår emot mig med full kraft, det är 2009 och jag sitter på ett flygplan instängd med en ung man med TVÅ TUMRINGAR. Jag är rädd, rädd att flyvärdinnan kommer servera raketost... jag är riktigt rädd att snart kommer Stephen King's Langoljärerna att ta över planet!
1 kommentar:
Som brorsan då!
Skicka en kommentar