Kommentarer

Hej kära vänner! Här sitter jag och snyggbert i Thailand. Klockan är ungefär 10 här, och vi har precis fått en ryggmassage som kunde göra Hulken förlamad.

Det slog mig när jag sitter här med ett glas vin och blir sentimental, jag svarar ju aldrig på alla snälla och insiktsfulla kommentarer ni skriver här på bloggen. Det finns liksom ingen svara-knapp att klicka på, det är bara när min kära mor skriver något särledes provocerande som jag känner att det måste lyftas fram i ljuset.

Ni ska vet att jag missar inte en enda kommentar, inte en enda stavelse, inte en bokstav. Jag får till och med mail så fort någon bemödat sig med att skriva något, jag suger i mig det som en humla suger nektar ur blomman, som wienerbrödet blir ett med det gula snoret, som en knarkare drar in blod i sprutan innan heroinet drar in i venen.

Jag är ett smaklöst äckel, ni vet det och jag vet det, men jag ville ändå få sagt att er feedback läses och uppskattas, kanske var lite utsvävande i mina metaforer, men va fan...