Varelsen gick precis förbi, påväg tillbaka. Man skulle ha trott att den skulle blivit mindre av toalettbesöket, att den del av varelsen som bestod av bajs skulle vara borta. Men så är inte fallet, det verkar som om den absorberat den avföring som var inom räckhåll, som om den sammanlänkat sig med avloppsystemet och sugit i sig den lilla näring som var kvar i andra ovetandes människors bajs.
Varelsen ser nöjd och belåten ut, som om den bestämt sig för att den tillfälligtvis inte behöver äta upp några av sina medpassagerare för att överleva den närmsta timmarna. Det gör mig glad, på gränsen till trygg. Jag kommer att få återse min kära familj med livet i behåll, det är ingen garanti, men åtminstonde en förhoppning. När som helst kan hungern gripa tag i varlsen, och då går ingen säker, Bacon-macka eller människa, det är en fråga om vad som är närmast.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag ser nog vad du sitter och skriver om mig din lille tanige skit. Jag kommer att förfölja dig och slå till när du minst anar det...
Då har du inte sett verkligheten. En tanig lite skit är han då inte. En skit kanske men ej tanig!!!
Skicka en kommentar