Jag har alltid trott att när man skaffar läsglasögon så är livet slut. Det är en epok som går i graven, det är det slutgiltiga beviset på att man är inte perfekt, man är deffekt. Häromdagen gick mina glasögon sönder, ena skalmen lossnade. Jag blev blind, när jag försökte titta på skärmen till datorn fick jag huvudvärk.
Jag satt dessutom hos en kund, så på morgonen så var jag "tvungen" att åka till Statoil och köpa nya. Är jag redo att lämna in snart? Läsglasögon, FY FAN! Jag är snart redo för ettestupa! Har ni läsglasögon??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Visste inte ens att du hade läsglasögon. Själv är jag totalt blind utan, men så står jag ju också på gravens rand eller?
Jag märkte till min häpnad att jag såg skärmtexten bättre med ett par lånade terminalglasögon än utan glasögon. Hemskt... Men jag klarar mig fortfarande bra utan. Men när den dagen kommer då jag inte klarar det längre så har jag en välpolerad patron av typen 0.38 special som jag kommer att mata in i min revolver. Och sedan är det slut på lidandet...
/Z
Hallå!! Om JAG har läsglasögon??? Pfft, så gammal är inte jag till skillnad från dig!
;-)
Läsglasögon är sånt jag tar på mig på macken för att skoja till det lite. Man tar på sig dem med några vänner, kollar i kors och skrattar rått.
HAHA!
Läsglasögon. Det har ju bara gamla...
Du har helt rätt. Brillor från Statoil är ett första steg in i likstelheten och kissluktande kalsonger. Själv har jag varken glasögon eller kalsonger. Ännu.
Skicka en kommentar