Jag har varit och julhandlat idag. Eller rättare sagt, jag gick ner när dom andra gick på lunch för att dämpa den värsta julklappsångesten. Jag kan inte hjälpa att jämföra julhandling med att befinna sig mitt i en Zombiefilm, som Resident Evil. Alla går omkring med hasande steg, ett steg ungefär var 10:e sekund. Alla har tom blick och en likgiltig uppsyn, men är redo för snabba utfall.
Jag blir rädd, alla zombisarna har dessutom räknat ut exakt hur mycket plats det går åt för att köra om dem, så dom håller sig alltid exakt så nära närmaste fasta objekt, så det inte går att köra om dem. Jag gick länge och hoppades på att den söta blonda hjältinnan från Resident Evil, eller till och med hunken från 28 dagar senare, skulle komma nerflygande och börja slakten. Det hände dock inte, så nu är jag rädd att jag blivit smittad. Att jag i fortsättningen kommer ta mig fram med en snitthastighet på 0,04 km/h, att jag också kommer få den nollställda blicken som bekräftar att sista hjärncellen brunnit.
Nu har jag två paket klara till frun, och inget av dem är vad hon önskar sig. Att det ska vara så himla svårt. Kan man slå in kärlek och slänga med lite extra pussar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det går bra att slå in lite kärlek. Alltid uppskattat.
Skicka en kommentar