Nu är vi hemma igen från semestern. Jag hade tänkt att ge er detaljer om själva semestern i ett senare inlägg, sammanfattningsvis har den varit fantastisk.
Men nu är vi hemma i vardagen igen, men det pågår ett tyst litet krig. Krig kanske är fel ord att använda, ett psykologiskt experiment kanske snarare är ordet. Varken jag eller frun har sagt något, vi går liksom runt det hela ljudlöst, som två katter som ligger och stirrar på samma köttbit, och ingen vågar göra utfallet.
För att konkretisera situationen för den oinvigde så är det så här. För länge sedan så köpte frun en skitäcklig tub med tandkräm, detta skulle hon naturligtvis aldrig erkänna, utan det är fortfarande den godaste tandkräm som tillverkats enligt henne. Jag gick naturligtvis och köpte en god tandkräm direkt dagen efter, och av någon outgrundlig anledning så började frun använda den goda tandkrämen istället för hennes skitäckliga.
Nåväl, nu till det psykologiska experimentet, den goda tandkrämen är slut. Jag tog det absolut sista i morse, det GÅR inte att få ut en klick till som är stor nog att använda för en tandborstning. Det ska bli spännande att se om frun har tagit av den äckliga tandkrämen när jag kommer hem. Jag har lagt den på ett speciellt sätt så jag kan se om något har pillat med den, eller kommer hon köpa en ny tub god tandkräm, eller helt enkelt strunta i att borsta tänderna? Kanske kommer hon bara borsta med vatten och sedan gurgla med Vadumecum?
Jag vet att jag inte kan vinna det här... jag har redan idag skrivit upp tandkräm på handlingslistan. Så, min tes om att det alltid går att få ut LITE till ur en tub bevisade sig vara fel i morse. Fruns överlägsna psyke har ytterligare en gång manifesterat sig, likt ett medium kan hon styra mig precis som hon vill. Jag kommer känna mig som en lägre stående varelse när jag placerar en ny oöppnad tub av den goda tandkrämen på hyllan ovanför handfatet. Jag kommer känna en obeskrivlig vördnad, en ovärdighet att få förse min gudinna till fru med denna gåva, denna nektar för munnen.
Frun, du vann, jag kapitulerar!
Men nu är vi hemma i vardagen igen, men det pågår ett tyst litet krig. Krig kanske är fel ord att använda, ett psykologiskt experiment kanske snarare är ordet. Varken jag eller frun har sagt något, vi går liksom runt det hela ljudlöst, som två katter som ligger och stirrar på samma köttbit, och ingen vågar göra utfallet.
För att konkretisera situationen för den oinvigde så är det så här. För länge sedan så köpte frun en skitäcklig tub med tandkräm, detta skulle hon naturligtvis aldrig erkänna, utan det är fortfarande den godaste tandkräm som tillverkats enligt henne. Jag gick naturligtvis och köpte en god tandkräm direkt dagen efter, och av någon outgrundlig anledning så började frun använda den goda tandkrämen istället för hennes skitäckliga.
Nåväl, nu till det psykologiska experimentet, den goda tandkrämen är slut. Jag tog det absolut sista i morse, det GÅR inte att få ut en klick till som är stor nog att använda för en tandborstning. Det ska bli spännande att se om frun har tagit av den äckliga tandkrämen när jag kommer hem. Jag har lagt den på ett speciellt sätt så jag kan se om något har pillat med den, eller kommer hon köpa en ny tub god tandkräm, eller helt enkelt strunta i att borsta tänderna? Kanske kommer hon bara borsta med vatten och sedan gurgla med Vadumecum?
Jag vet att jag inte kan vinna det här... jag har redan idag skrivit upp tandkräm på handlingslistan. Så, min tes om att det alltid går att få ut LITE till ur en tub bevisade sig vara fel i morse. Fruns överlägsna psyke har ytterligare en gång manifesterat sig, likt ett medium kan hon styra mig precis som hon vill. Jag kommer känna mig som en lägre stående varelse när jag placerar en ny oöppnad tub av den goda tandkrämen på hyllan ovanför handfatet. Jag kommer känna en obeskrivlig vördnad, en ovärdighet att få förse min gudinna till fru med denna gåva, denna nektar för munnen.
Frun, du vann, jag kapitulerar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar