Jag hade en gång en båt...

Nu är det många som ska få sig en omgång av sleven ska ni veta. Vi börjar med att konstatera att vår båt är såld. Vad gör man då? Jo ser ni, man säger upp försäkringen, och lite tur hade man för båten såldes dagen innan förfallodagen gick ut på den. Så jag ringer så klart till IF... och säger upp min försäkring. ”Det är inga problem, det fixar vi!”

Nu till mitt stora misstag, jag glömde ta bort godkännandet på e-fakturan så den betalades. Detta måste vara första gången i IF’s historia detta skedde, ”någon sa upp en försäkring men betalade ändå in fakturan”. Jag kan se framför mig hela personalen på IF sittandes i en byggnad liknande Kennedy Space center där de skjuter upp rymdfärjor. Helt plötsligt drar gigantiska röda saftblandare igång samtidigt som sirenerna ljuder för att påkalla domedagens annalkande. ”Huston, we have a problem, someone who calls himself Cata have just deposited some money for an insurance he no longer have, alert the president and place the national guard on full alert!”
När jag ser att pengarna dragits från mitt konto så ringer jag naturligtvis till IF, för jag vet vad som annars händer, man får en utbetalningsavi som kostar en miljon kronor att lösa in. Men det är inga problem här inte, de har mitt kontonummer, så om bara två veckor så kommer pengarna vara återförda på kontot, inga problem inte, nennemhnsan, sånt här hanterar vi varje dag ser du.

Efter två veckor ringer jag igen… Men oj, har du inte fått pengarna här, vi har ju ditt konto och allt, men vänta någon vecka till bara så kommer de säkert. VADÅ KOMMER SÄKERT?? Ni har väll för fan ett datasystem och titta i och se var pengarna är? Eller har Britta skrivit en lapp som hon lagt i ett kuvert tillsammans med pengarna och bett Kurt gå till banken som för övrigt ligger i innersta Burkina Faso?

Igår ringde jag IF igen, men den jag fick prata med kunde inte svara på mina spörsmål utan var tvungen att koppla in sin chef i egenskap av expert. Tyvärr var inte chefen på plats, men hon skulle återkomma inom 30 minuter. Det var igår, på IF går tiden i ett annat tempo och 30 minuter kan vara en mycket lång tid.

När jag tittade i brevlådan efter det samtalet så kan bara konstatera att det som inte fick hända hade hänt, en utbetalningsavi från Nordea. Förutom att jag blir blåst på 50 kronor för att hämta ut den så är det ett JÄVLA MECK! Nu såg jag till min glädje att man numera kan lösa in dessa på bland annat Hemköp, vilket ju faktiskt är inom gångavstånd. När jag kommer dit och stått en liten stund i kö så visar det sig att de löser in avier på max 2000 kronor.

Idag på lunchen satte jag mig i min bil och körde till ”närmaste” Nordeakontor. Hela utflykten tog närmare en timme, varav den större delen sittandes och vänta på kontoret, allt medan personalen till synes tittade på roliga youtube-klipp. Nu har jag äntligen fått mina pengar, och jag ska ALDRIG mer sätta min fot på ett Nordeakontor! Jag överväger också starkt att flytta alla mina försäkringar, för jag fasar för vad som kommer hända om jag någonsin verkligen råkar ut för en skada om det är så här komplicerat att skicka över några tusenlappar till ett bankkonto.