En bild säger inga ord

Talesättet “en bild säger mer än tusen ord” har förbrukat sin rätt i och med att morsan scannade in denna bild. Vi kan börja med hemmet, med själva omgivningen. Detta är alltså farbrorn i familjens födelsedag.

Farbrorn har den goda smaken att lite genant vända blicken från kameran, möjligen har han fått några starka drycker för att döva skammen över gitarren som någon försökt dekorera väggen med. Möjligen försöker han undvika faktumet genom att försöka skratta bort det ångestfyllda faktum att den fula lilla ungjäveln i brun plyshoverall nederst i bilden på något sätt är hans barn.

Jag känner med den unge mannen, han har klätt upp sig, detta borde vara en kulmen i hans liv, och så löjjefieras han av en ondsint fotograf tillsammans med sin vedervärdige unge och hans frus gitarr i form av en dekoration på väggen. Man ser att fadern ser med tillgivenhet på den lyckade av sönerna, den som inte symboliserar utseendet från ett misslyckat försök till en teletubby.

I mitten står en äldre dam, som symbol för familjens helhet, som urmodern till de både herrarna och deras, i dåläget, unga fruar. Man kan skönja en aura av pondus stråla från denna kvinna, såsom att ålder inte spelar någon roll när det kommer till vem som är motsvarigheten till gudfadern i denna familj.

Det vänstra paret, den förmodade yngre brodern tillsammans med den unga damen med den vedervärdiga pottfisyren ser skälmskt och avundsjukt på det lyckade underbarnet till höger. Den totalt misslyckade flanellskjortans malplacering överglänses endast av den fruktansvärda blommiga blus som den fula lilla systern demoniserats med.

Bilden symboliserar en djup glädje, en kärlek och gemenskap i den äldre broderns firande av sin 40årsdag, samtidigt förundras man av att dåtidens medicinska lagar inte tvångsaborterade foster såsom den fula ungen i plyshoverallen.