Jag heter Hans, mina vänner brukar kalla mig Hasse – eller BajsHasse om vi känner varandra riktigt väl. Jag har ett KALL, det finns en MENING med min existens, jag ska nämligen torka BAJS! Ibland lite kiss också, men det är mer som en hobby. Hela mitt liv har jag tränat, löst eller hårt, mycket eller lite – spelar ingen roll, när vi snackar BAJS är det jag som är experten. Ni ser mig på bilden, längst in i högra hörnet. Runt om mig ser ni mina jobbarkompisar, eller kompisar kanske är fel ord, mina kollegor. My Collegues of shit – som vi säger i branschen.
Idag skulle det ske, det har aldrig varit så nära som idag, jag skulle få komma upp på hållaren och faktiskt få göra det jag tränat till hela mitt liv. Det var en bajstorkarfest på ingång, och det var söndag. Söndagar är bra, för då har mannen i huset oftast druckit rödvin, de blir fint bajs av rödvin ska ni veta.
Jag har nu förstått att just högra hörnet i lådan inte är bästa platsen om man är toapappersrulle, av någon förbannad helvetes anledning så plockas alltid rullarna utifrån vänster, VEM FAN HAR BESTÄMT ATT DET SKA VARA SÅ?
Jag har som sagt aldrig varit så nära, och hade det inte varit för en episkt ödestigen händelse som resulterade i att HONUNGEN som skulle vara i familjens pizzadeg var slut så hade jag vid det här laget varit fast förankrad i hållaren, redo att börja jobba. Men nu TOG honungen slut, och det sista frun i huset ropar är ”glöm inte att köpa toapapper!”.
Nu sitter jag här, tror ni jag kommer få torka något bajs de närmaste veckorna? SKITLIV!
1 kommentar:
Ack!!!!!!!!!!!!!!!!
Skicka en kommentar