Kareoke med familjen ett

Jag och söta frun har ett par som är riktigt goda vänner, vi kalla dem familjen ett, och dom kallar oss familjen två, väldigt töntigt, men sant. Förutom att vi sitter och spelar dataspel på Internet tillsammans så brukar vi även ses "IRL" (In real Life) då och då. Det brukar innebära massa mat, och ännu mera vin.

När vi ses hemma hos dem så involverar detta även att den så kallade Styggelsen åker fram. Det är en pjäs på ungefär 200 kilo som förmodligen kostar runt 1 miljon och är en hembyggd "portabel" (Härom tvistar de lärde, Arnold Swartchnegger och Sylverster Stalone tycker nog att den är portabel) diskoanläggning. Förutom att vara varje DJ's våta dröm så kan den agera Kareokeanläggning.

Nu till lördagen... Vi fick som vanligt god mat, det inmundigades drinkar och vin. Styggelsen kom fram. Jag brukar alltid kunna stå emot och bara sitta och lyssna när våra fruar sjunger, men ikväll gick något fel. En låt sjöngs, och dum som man blir av vinets påverkan så gick jag på det lögnaktiga smicker om hur bra jag sjöng och att jag borde sjung mer, och vilka rena toner jag höll (detta under livligt fnitter, vilket borde gjort mig misstänksam). Sparrad av all falsk uppmuntran, i tron att jag var Nackas svar på Robbie Williams så sjöngs det för full(!) hals hela natten.

Varför lär sig aldrig människan? Vad är det som gör att man gör om samma misstag igen och igen? Jag fattar ju att jag inte ska hoppa ut för ett stup.... hur svårt ska det vara att fatta att jag inte SKA sjung för jag KAN inte sjunga!!!!