Madrid

Jag är i Spanien, närmare bestämt i Madrid. I Spanien är det mycket som är annorlunda. Bland annat så jobbar man till 8 på kvällen utan att gnälla, det satte jag emellertid P för i går och lyckades se till att vi fick gå från kursen 18:30, vilket för mig innebar ungefär 2,5 timmar för sent.

I Spanien har man också en lite märklig syn på det här med språket. Ur en spanjors sett att se på världen så är det så att språket engelska inte existerar. Även om man jobbar på ett stort hotell som tillexempel servitör så kan man skita fullständigt i att lära sig ens vad thank you, eller water betyder. Det är bara att stå där och stirra buttert på gästen medans denna med teckenspråk och film-spanska försöker förklara vad man vill beställa. Sedan ser man arg och förnärmad för att läxa upp idioten som inte lärt sig världsspråket spanska.

Nu är det iväg till 10 timmars mangel igen, tur att tequila är ett ord som är internationellt i alla fall.

Kareoke med familjen ett

Jag och söta frun har ett par som är riktigt goda vänner, vi kalla dem familjen ett, och dom kallar oss familjen två, väldigt töntigt, men sant. Förutom att vi sitter och spelar dataspel på Internet tillsammans så brukar vi även ses "IRL" (In real Life) då och då. Det brukar innebära massa mat, och ännu mera vin.

När vi ses hemma hos dem så involverar detta även att den så kallade Styggelsen åker fram. Det är en pjäs på ungefär 200 kilo som förmodligen kostar runt 1 miljon och är en hembyggd "portabel" (Härom tvistar de lärde, Arnold Swartchnegger och Sylverster Stalone tycker nog att den är portabel) diskoanläggning. Förutom att vara varje DJ's våta dröm så kan den agera Kareokeanläggning.

Nu till lördagen... Vi fick som vanligt god mat, det inmundigades drinkar och vin. Styggelsen kom fram. Jag brukar alltid kunna stå emot och bara sitta och lyssna när våra fruar sjunger, men ikväll gick något fel. En låt sjöngs, och dum som man blir av vinets påverkan så gick jag på det lögnaktiga smicker om hur bra jag sjöng och att jag borde sjung mer, och vilka rena toner jag höll (detta under livligt fnitter, vilket borde gjort mig misstänksam). Sparrad av all falsk uppmuntran, i tron att jag var Nackas svar på Robbie Williams så sjöngs det för full(!) hals hela natten.

Varför lär sig aldrig människan? Vad är det som gör att man gör om samma misstag igen och igen? Jag fattar ju att jag inte ska hoppa ut för ett stup.... hur svårt ska det vara att fatta att jag inte SKA sjung för jag KAN inte sjunga!!!!

Monstret hittade kattens grotta

Monstret kom på besök. Till lilla kattens stora glädje så hittade monstret gömstället, den heliga sovplatsen. Tack lilla katten för den tid som varit, jag hoppas att det går snabbt och smärtfritt och att monstret är mätt nu så din mamma får leva.

Fredagens drink

6 minuter försenad så är den här, den efterlängade symbolen för helg. Juryn har i dag beslutat att den ska tillägnas Chefen, vi kan kalla honom AW. Detta i hård konkurens med felparkerar-Sofia. Motiveringen är att AW ska hämta sin dotter i Sigtuna (tror jag det var) klockan 02:30 inatt, och kommer således inte själv få någon fredagsdrink. Nu ägnar vi alla en tanke till de ansvarsfulla pappor därute som kör och hämtar sina ungar när de är ute på dåligheter.

För er som undrar vad som är i bakgrunden så är det en uppkäftig datorvakt som skriker ut oförskämdheter och obsceniteter så fort någon närmar sig, det är en mycket uppskattad julklapp från Brownies sämre hälft.

En olycka händer så lätt

Igår var jag och skulle hålla en säljpresentation angående en av de produkter vi säljer. Jag har säkert kört den 40 gånger redan, så det var inga problem. Den potentiella kunden låg en bit bort i Sverige, så det vart tågresa dit. Vi var där i mycket god tid och åt lunch innan.

Som jag tidigare berättat går det att ställa klockan efter min slutarmuskel, 08:20 ska bekvämlighetsinrättningen besökas. Nu var det så att tågresan störde denna rutin och besöket hoppades över. När lunchen däremot damp ner i magen så vart mitt rectum påmint om det uteblivna besöket, å det GRÖVSTA. Väl på plats hos vår blivande kund, 20 minuter för tidigt, gjordes det försenade besöket, men ingen riktig harmoni infann sig, det vart liksom bara halvdant genomfört.

25 minuter in i presentationen så kom den andra halvan, likt en lavin mot min icke ont anande slutarmuskel. De äldre damerna skrockade moderligt när jag flämtandes "Kan vi ta 5 minuters paus" rusade ut mot närmsta porslinsstol.

Jag ska förbereda mig med lite imodium inför dagens möte.... 2 tabletter tror jag, kanske 3...